Återvinning av plast i sverige

Mängden avfall till de kommunala återvinningscentralerna ökar stadigt liksom möjligheter till materialåtervinning och behandling av en mängd olika material. Materialåtervinning av grovavfall sker exempelvis för metallskrot som skickas direkt till förädlingsanläggningar, som kommuner samarbetar med. Där kontrolleras det, sorteras utfrån metalltyp, fragmenteras och används slutligen för framställning av nya produkter på olika stål- och metallverk. Trädgårdsavfall som grenar och fallfrukt förädlas genom biologisk återvinning. Det kan antingen komposteras för att bli näringsrik jord eller rötas för att bli till biogödsel och biogas. En del av trädgårdsavfallet går till energiåtervinning.

Grovavfall

Sten, jord, tegel och keramik blir till fyllnadsmassor som kan användas vid olika former av anläggningsarbeten. Wellpapp är en stor fraktion och skickas för återvinning till ny wellpapp. En pappersfiber kan återvinnas gånger. Det finns numera även återvinningsmetoder för material som tidigare var svåra att återvinna, som gips och planglas. Gipsskivor mals ner till gipspulver som används vid tillverkning av nya gipsplattor. Planglaset återvinns till mesta del som isoleringsmaterial men också till nytt glas.

Hur många gånger kan man återvinna plast

Glas och metall är material som egentligen kan återvinnas hur många gånger som helst så länge de inte kontamineras. Materialåtervinning av plast däremot är komplicerat då plastavfall är en mix av en rad olika plasttyper och produkterna består dessutom ofta av flera sammansatta material. Studier visar att över 50 miljoner ton plast sätts på marknaden årligen i EU. Materialåtervinningsnivåerna av plast är generellt låga i EU. Andra plasttyper har låga sorterings- och materialåtervinningsnivåer. Det är viktigt att öka materialåtervinningen av plast inte minst då det till största delen är fossilt. Kommuner har uppmärksammat detta och många ordnar idag insamling av plast som inte utgörs av förpackningar, så kallad kommunplast. Teknikutvecklingen för automatiserad utsortering och materialåtervinning ökar stadigt, liksom kvaliteten på den sekundära råvaran. Parallellt är det viktig att höja efterfrågan på det återvunna materialet inte minst hos producenter, tillverkare och designers av nya produkter.

Textil är en annan fraktion som har fått ökat miljöfokus och i allt större utsträckning samlas in separat, oftast i samarbete med ideella organisationer. Textil samlas idag in främst för återanvändning och vidare förädling för återanvändning via sorteringsanläggningar i Europa till andra marknader utanför Sverige. Fokus och efterfrågan på materialåtervinning av textil är stor globalt men endast en begränsad andel textil kan idag tekniskt materialåtervinnas. Det pågår dock många nya initiativ för materialåtervinning av textil i Sverige. Flera aktörer, forskare, forskningsinstitut, högskolor, industriellanätverk, kommuner och återvinnare samarbetar inom olika satsningar och metodiker med lovande resultat. Internationellt samarbete. Kommunernas roll och ansvar. Startsida för medlemmar. Inspiration till framgångsrika projekt. Nätverk Nätverksträff Skolinformatörerna Nätverksträff Kundservice 18—19 oktober. Vägledning och stöd Guider Handböcker Kommunikation Upphandlingsmallar Avtalsmallar Plockanalyser Uppdaterat stöd om insamling av matavfall och annat bioavfall Avfall Web Avfallsindex Ny i branschen Verktygslåda för förebyggande Material för statistik Information till nyvalda.

Det finns problem med plaståtervinning. Vad gäller de avancerade plasterna så är mängderna små och de sitter i många produkter där det blir dyrbart att samla in och separera. Undantag kan vara plaster som alltmer används för strukturdetaljer i till exempel bilar. Det blir mer och mer plast i den industrin, plasterna standardiseras och det handlar om stora föremål. För bilar finns det dessutom specialiserade skrotningsindustrier. En liknande utveckling kan sägas vara på gång inom elektronikindustrin där plastkåpor bör kunna tillverkas av mer standardiserade kvaliteter med liten färgvariation. De flesta datorutrustningar har t ex ljusgråa kåpor gjorda av plåt och plast ABS som lätt kan separeras men det är inte säkert att framtiden blir så. När branschen mognar kanske tillverkarna inte längre finner att produkterna kan diversifieras med tekniska prestanda utan man måste börja med formgivning, färgsättning och märkesmystik. Jämför med utvecklingen för andra konsumtionsvaror.

En annan svårighet är att plaster ofta är blandade med fyllmedel, med avsikt att dels spara på plastmaterial dels ge plasten bättre tekniska egenskaper. Det finns en mängd olika fyllmedel och inblandningsprocenten varierar. En ytterligare svårighet är att många plaster är infärgade rakt igenom med olika färgpigment. En tredje svårighet är att själva grundplasten kan varieras med olika tillsatser så att man får varierande mekaniska egenskaper som är viktiga för hållfasthet och för produktionen av plastföremål.

Återvinna plast

Allt detta gör att en enkel sort av grundplast plötsligt har blivit väldigt många nya olika material. I polystyrenfamiljen lär det finns över tusen varianter. Att sortera upp alla plastföremål med avseende på typ av basmaterial, fyllmedel och färg blir ett enormt sorteringsarbete. Det rimliga är att plocka ut det allra mest värdefulla och det som är lättast att sortera ut i stor mängd i grupper som inom sig har relativt liknande kvaliteter och kan blandas för användning till enkla ändamål. Bland det enklaste som kan tillverkas av förpackningsplaster är t ex sopsäckar och plastplankor, men marknaden för sådant är inte obegränsad. Användning för enklare produkter räknas f ö inte som materialåtervinning utan som materialutvinning. Resten som uppstår efter urplockning av det som är rimligt att återvinna får bli just en rest som lämpar sig bäst för energiutvinning. Denna rest blir väldigt stor. Det är orealistiskt att sätta upp höga mål för plaståtervinning så länge som materialen inte är mycket hårt standardiserade.

Standardisering motverkas av att en av fördelarna med plaster är att de kan ges så olika egenskaper som är väl anpassade till varje användning. Användningsanpassning kommer nog i en mycket lång framtid att fortsätta vara viktigare än återvinningsanpassning även om det senare kommer så småningom. Den sista svårigheten, och som mer gäller för förpackningsplast, är att plasten blir förorenad av förpackningarnas innehåll och att varje förpackning representerar en mycket liten plastkvantitet. Energibesparingen i att materialåtervinna ett ton polyeten i stället för att energiutvinna kan ligga på 4 till 5 kWh. Det motsvarar ungefär en halv kubikmeter eldningsolja. För att få ihop till ett ton polyeten från hushåll måste man sortera ut och samla in minst 50 bärkassar av plast eller mellan 13 och 20 flaskor för diskmedel eller schampo. Det är diskutabelt om värdet av energibesparingen och den minskade miljöbelastningen står i proportion till den synliga kostnaden och till konsumentarbetet för materialåtervinningen.

Det krävs fylligare argument. Plastfolieprodukter i hushållen anses därför kunna läggas i sådant hushållsavfall som det är rimligast att energiutvinna. Plastpåsar som hushållen bär hem sina varor i är f ö bra som soppåsar utom i de fall där man har infört någon form av maskinell sortering baserat på att påsar skall ha olika färger. Resten går till förbränning. En annan sak är det med plastförpackningar inom grosshandeln och industrin. Här finns stora lådor av väldefinierad kvalitet och stora mängder krympfilm som används för att hålla ihop småförpackningar till mer praktiska transportkollin eller för att hålla fast varor på lastpallar. Förhållandena är likartade som vid insamling av pappersförpackningar för materialåtervinning. Återvinning är intressant där avfallet uppstår i stor mängd, i få kvaliteter och är väl samlat, men det är diskutabelt när det gäller hushåll.

Plast återvinning fakta

För hushållens andra plastföremål, som trasiga leksaker, spruckna hinkar, tvättbaljor och trädgårdsmöbler och som sammantaget kan vara en hel del plast, finns inget insamlingssystem även om det i princip skulle vara möjligt att samordna med förpackningsinsamlingen. En annan synpunkt på plaståtervinning är att om återvinningen drivs med energibesparing som huvudargument så visar det sig att plast teoretiskt är det viktigaste materialet att återvinna i hushålls- och det hushållsliknande avfall — viktigare än tidningar och viktigare än aluminium. Orsaken är att plast utgör en så pass stor del av bruttoavfallet, mer än 40 kg per invånare och år. Produkten av vikt och energivinst per kg blir störst för plast. En stor del av vikten är dock sådan plast som återvinningsbranschen ej vill ha eller som det inte finns något producentansvar för. Det som kräver mest sorteringsarbete är hushållens förpackningar. Typiskt för avfallet är få materialkvaliteter, många färger och ett stort antal små föremål.

Förpackningsplasten från industrin och grosshandeln är mer oblandad från början. Krympfilm är t ex en väldefinierad kvalitet och återvinning förekom innan producentansvaret för förpackningar infördes. Återvinningsarbetet består i sortering och rengöring och sönderklippning till pellettar som kan återanvändas i sprutmaskiner. Sorteringen av förpackningar sker till mycket stor del med manuella metoder. Plastförpackningar är numer i regel märkta med symboler som visar plasttyp men även känsel kan användas för att grovt skilja ut typer. De som sorterar lär sig tämligen snabbt att känna igen förpackningar av olika slag på varumärken, form och färg så att sorteringen kan gå ganska fort. Polyeten och polypropen, som är de mest attraktiva plasterna för återvinning och utgör den dominerande mängden, är nämligen lättare än vatten medan alla andra plasttyper sjunker, dock med undantag för om de har blåsts upp till skum. Man kan få en separering redan i tvättprocessen.

Att skilja på polyeten av LD- och HD-typ, dvs med lite lägre och lite högre densitet, är svårt och inte nödvändigt för de återanvändningar som hittills varit aktuella för materialen. Det går också för det mesta bra om det finns en del polypropen med i etenplasten och vice versa, men det får inte bli för mycket eftersom de har lite olika smältpunkt och olika viskositet i smält tillstånd. Förpackningsplasterna sorteras delvis också grovt efter färg. Som vätska används då saltlösningar eller blandningar med t ex glykol vars koncentration anpassas så att densiteten blir lämplig för separeringsuppgiften. Flera av metoderna har från början utvecklats inom gruvindustrin för att separera ut de intressanta mineralierna eller stenkol från lågvärdigt berg. Det har experimenterats med olika andra maskinella metoder för att skilja på plasttyper. Reflekterat eller absorberat ljus är en metod som i varje fall har provats utomlands. Den kan skilja på flera plasttyper.

En annan metod som kan ge bra resultat är elektrostatisk. Den har faktiskt provats hos en avfallsentreprenör i Stockholmsområdet. Plasten tvättas och sönderdelas i flingor som får passera genom ett elektrostatiskt fält. Små skillnader i egenskaper gör att även ganska lika plaster kan separeras, som t ex polyeten från polypropen, PVC från PET och konstruktionsplast med och utan flamskyddsmedel. Tekniken är i sig inte ny men har inte tidigare använts för plast. Den kan dock bara skilja två fraktioner från varandra i samma operation. Svårigheter vid återvinning Ett problem med alla maskinella metoder för plastsortering är att de förutsätter mycket stora materialflöden och stora avsättningsmarknader för produkterna för att bli ekonomiska.