De fyra ädla sanningarna buddhismen

Dharma sanskrit , Dhamma pali - Buddhas lära eller väg. Sangha - den buddhistiska gemenskapen, särskilt munkar, nunnor och de som nått insikt, men även den breda sanghan av alla som följer Buddhas väg. De fem etiska träningsföreskrifterna Man åtar sig att träna på 1. De fyra ädla sanningarna och den ädla åttafaldiga vägen De fyra ädla sanningarna ska inte ses som trossatser utan som insikter om upplevd verklighet. Sanningen om att det finns otillfredsställelse eller lidande i livet dukkha. Sanningen om att orsaken till dukkha är vårt fasthållande av känslor såsom begär, girighet, motvilja och hat, som ger upphov till alla slags negativa handlingar. Sanningen om dukkhas upphörande - befrielse eller uppvaknande nirvana. Sanningen om vägen som leder dit - den ädla åttafaldiga vägen. De åtta stegen är: rätt förståelse, rätt tanke intention , rätt tal, rätt handling, rätt försörjning, rätt ansträngning, rätt uppmärksamhet och rätt koncentration. Den ädla åttafaldiga vägen täcker in hela det mänskliga livet.

Man tränar sig i att vara en god människa, som försöker leva ett gott liv tillsammans med sina medmänniskor. Att leva uppmärksam här och nu där vårt liv verkligen utspelar sig, inte i minnen från det förgångna eller i planer för framtiden. Den buddhistiska vägen är i allt väsentligt en träning för att nå insikt, visdom, medkänsla och kärleksfull vänlighet, samt befrielse från onödigt mentalt lidande. Hur blir man buddhist? Om man råkar vara född i ett buddhistiskt land av buddhistiska föräldrar så blir man automatiskt buddhist, precis som många svenskar förväntas vara kristna när de föds. Därför finns det förstås även många buddhister som inte praktiserar meditation eller sätter sig djupare in i lärorna, precis som det finns många kristna som aldrig ber eller går i kyrkan. Om man som icke-buddhist skulle vilja bli buddhist så är det ganska okomplicerat och det är ett beslut man tar själv. Det finns ingen test som man måste genomgå eller någon som kontrollerar om man duger som buddhist.

För de flesta människor är det något som växer fram gradvis efter kontakt med buddhismens meditationsmetoder och lära. Att ta tillflykt Det förekommer s. Men eftersom buddhister är väl medvetna om alltings föränderlighet och förgänglighet, så behöver detta inte innebära något livslångt åtagande, om man ändrar sig senare. Man kan också vara buddhist utan att formellt ta tillflykt. Det är ofta fullt möjligt att delta i buddhistisk meditation, undervisning och retreater utan att ta tillflykt till De tre juvelerna. Man kan ta tillflykt för en timme, en dag, en helg eller ett helt liv. Även buddhistiska munkar och nunnor är fria att avbryta sitt åtagande om de finner att den livsformen inte passar dem längre. Vill man ta tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha så är det mycket enkelt. Man uttalar följande verser tre gånger, endera själv eller kanske vanligast tillsammans med en buddhistisk grupp, en munk eller en lärare: Jag tar min tillflykt till Buddha.

Jag tar min tillflykt till Dharma Dhamma. Jag tar min tillflykt till Sangha. Ofta tar man också löftet att följa de fem träningsföreskrifterna efter bästa förmåga, vilka är att avstå från att: döda, stjäla, missbruka sin sexualitet, ljuga samt missbruka alkohol och andra droger. Så officiellt är det dessa två moment som gäller som "konvertering" till buddhismen. Men man kan även recitera tillflykterna och träningsreglerna i något buddhistiskt sammanhang, t ex som inledning till en ceremoni eller meditation, utan att man för den skull plötsligt ofrivilligt har blivit buddhist. Det viktigaste momentet som krävs för att bli buddhist är det egna valet och viljan att följa den buddhistiska vägen. Tillflykterna är dock inga trosartiklar, utan snarare en handlingsförklaring, något att medvetet och aktivt testa och utforska - för att förstå dem och förverkliga dem i sitt eget liv. Buddha som tillflykt innebär alltså både att man hämtar inspiration och vägledning av den historiske Buddha och att man inser att man själv måste utöva den buddhistiska vägen och komma till insikt uppvaknande.

Buddha är föregångaren och vägvisaren, som lärde ut vägen till andra, så att de själva kunde gå den. Att ta tillflykt till Dharma Dhamma innebär att man åtar sig att studera och utöva Buddhas lära. Dharma är ett ord med många betydelser, främst betyder det lära, väg och sanning. Utmärkande för läran är att den är ett redskap, en metod som ska användas. Metoderna skiftar i de buddhistiska traditionerna, men olika former av meditation är det vanligaste sättet att utforska och förstå kroppen och sinnet och den s. Sangha syftar till den buddhistiska församlingen och gemenskapen. Att ta tillflykt till Sangha innebär att man värdesätter den vägledning och inspiration man får av den ordinerade sanghan munkar och nunnor , sina lärare, sanghaledare och sin tradition. Men också att man stöder varandra i sin utövning och i det dagliga livet. Några av de mahayanska traditionerna är rena land-buddhism , zenbuddhism , tendai , nichirenbuddhism , huayan, madhyamika och yogacara.

Från och med talet e. Ett viktigt spridningscentrum var klosteruniversitetet i Nalanda , som emellertid förstördes En gren av nordindisk vajrayana har överlevt i Nepal i form av newar-buddhismen. Under talet introducerades vajrayana till Kina, och spreds sedan till Korea där den blomstrade under talet. I Japan blev den också mycket populär under traditionen shingon. Resultatet blev att alla tibetanska varianter av buddhismen håller tantrisk buddhism vajrayana som den högsta och mest effektiva formen av buddhism. Vajrayana tar mahayana som grund och lägger till esoteriska utövningsformer. Ett karaktärsdrag hos vajrayana är att tonvikten läggs vid mästaren gurun , som använder en rad olika tekniker — såsom mantra , mandala och mudra — för att hjälpa utövaren nå upplysning. Ritualerna är dessutom mycket komplexa jämfört med de ritualer som utförs i mahayana och theravada. Tibetansk buddhism och shingon är två former av vajrayana. År levde miljoner buddhister i Kina.

Dessa utgjorde hälften av alla buddhister i världen. Enligt Harvey fanns det då totalt ,2 miljoner buddhister Buddha föddes som Siddhārta Gautama, och tillhörde den sydhimalayanska śākyaklanen. Han tillhörde kshatriya -kasten, den näst högsta kasten i hindusamhället, och han tillbringade sin ungdom i bekvämlighet och lyx. Han förlovade sig vid 16 års ålder och fick en son vid namn Rāhula. Vid 29 års ålder lämnade han sitt hem och blev en religiös vandrare. Slutligen satt han i meditation under ett aśvattha-träd bodhiträd och hade en upplevelse som fick honom att tro att han hade nått målet för sitt sökande. Enligt den buddhistiska traditionen var detta då Siddharta Gautama blev upplyst och blev en buddha. Resten av sitt liv ägnade han sedan åt att lära ut om lidandet, och vägen för att kunna avsluta lidandet. Han undervisade såväl munkar som vanliga lekmän, och när han dog vid 80 års ålder hade han hunnit samla på sig ett stort antal lärjungar.

Hans anhängare kremerade då hans kropp och lät bygga stupor vilka inrymde hans kvarlevor. Enligt den buddhistiska uppfattningen om karma lämnar alla medvetna handlingar spår som har en effekt och senare leder till någonting. I den tibetanska traditionen sägs handlingar av hat och våld ofta leda till att man återföds i ett helvete och handlingar fyllda av inbillning och förvirring till att man återföds som ett spöke. Om de dåliga handlingarna inte är allvarliga nog för att leda till att man återföds i en värld under den mänskliga världen, påverkar de istället typen av mänsklig återfödelse så att den blir värre. Snålhet leder till fattigdom, att åsamka andra skada leder till att man återföds i ett liv fyllt av sjukdom, ilska leder till att man återföds med ett vanskapt utseende, och så vidare. Detta innebär dock inte att människor som i dag är fattiga, sjuka eller fula klandras för detta av buddhister, eftersom det liv vari de ådrog sig dessa bedrövelser var ett tidigare liv som nu ligger bakom dem.

Istället läggs tonvikten vid hur man agerar i nuet. Karma ses som en naturlag liknande fysikens lagar, där alla medvetna varelser påverkas av denna lag, oavsett om de är gudar, människor, djur eller helvetesvarelser. Karma utgör dock inte ett öde, då inte allt som sker är resultat av karma. Det anses också omöjligt att veta exakt vad som har orsakats av karma, förutom för buddhor. Dessutom kan karma komma att påverka händelser långt in i framtiden, flera liv framöver, vilket medför att goda och dåliga gärningar i nuet inte nödvändigtvis leder till att nästa liv blir på ett visst vis. Det kan sedan tidigare finnas såväl bra som dålig karma som också kan påverka nästa liv. Det är främst i människovärlden som karma ansamlas. I helvetena sägs varelserna leva ut sin tidigare dåliga karma, för att sedan återfödas i ett högre världssystem när den tidigare dåliga karman har levts ut eller sonats. Samma sak gäller för himmelrikena, där varelserna sägs leva ut sin tidigare goda karma för att förr eller senare återfödas i ett lägre världssystem.

God karma är i sig själv inte tillräckligt för att nå den buddhistiska vägens slutmål. Om god karma utvecklas utan visdom kommer den enbart att leda till återfödelse i himmelriken och ingenting mer. Enligt Daniel Cozort är god karma meriter enbart av provisorisk nytta på den buddhistiska vägen. Med detta menar han att insikt är vad som leder till nirvana, men att god karma meriter kan leda till goda förhållanden som hjälper individen att utveckla denna insikt; som om man exempelvis får återfödas i ett land där buddhismen utövas, eller något liknande. En av de termer som används för att beskriva cykeln av återfödelse är samsara. Det sägs att vi inte bara har haft många tidigare liv, utan snarare att vi har haft omätbart många tidigare liv. Den buddhistiska synen är att återfödelsen saknar början, eller att dess början åtminstone är okänd. Återfödelse sker dock för alla medvetna varelser, vilket innebär att alla människors tidigare liv inte var människoliv, och alla kommande liv kanske inte heller blir människoliv.

Växter är dock inte inkluderade i gruppen medvetna varelser. Det finns många skilda världar och destinationer i vilka man kan återfödas enligt theravada: [ 57 ]. Orsakerna till återfödelse i dessa världar eller i dessa former varierar. För världarna utan form eller de i ren form krävs olika jhanor singularis: jhana ; ett slags meditativt tillstånd. För återfödelse i människovärlden samt i himmelrikena av de fem känslosensationerna krävs god karma. För återfödelse i världar lägre än människovärlden krävs dålig karma. Det finns gudar inom buddhismen, men man förnekar existensen av en skapargud. Det som mest kan sägas likna en skapargud i buddhismens tidiga skrifter är den Store Brahmā. Det sägs dock att Buddha såg honom som en mycket långlivad och ärorik varelse, men samtidigt ansåg att denna gud inte var någon allsmäktig skapargud. Det sägs också att guden i fråga inbillade sig att han var en skapargud, men att Buddha ansåg att så inte var fallet. Enligt buddhismen uppkommer händelser, situationer och omständigheter som en följd av andra orsaker.

Ett exempel på detta är givet i Paticca-samuppada-vibhanga-sutta SN Den första ädla sanningen säger att födelse är dukkha lidande, men även otillfredsställelse, sorg, nöd, obehag eller frustration , ålderdom är dukkha , sjukdom är dukkha , att bli förenad med det som är obehagligt är dukkha , att bli separerad från det som är behagligt är dukkha och att inte få det man vill ha är dukkha. I korthet är emotionell bundenhet till de fem aggregaten skandha dukkha. Att översätta dukkha till enbart "lidande" har mött starkt motstånd, och Paul Williams menar att dukkha har en mycket bredare betydelse än bara "lidande". I de buddhistiska sutrorna delas dukkha in i tre kategorier; den första är smärta, såväl fysisk som känslomässig; den andra är den frustration som uppkommer vid förändringar, en form av dukkha som karaktäriseras av att inget finns för evigt — således är även lycka en sorts dukkha eftersom lyckan är förgänglig; den tredje är dukkha av betingade upplevelser — en dukkha till följd av att en grundläggande otillfredsställelse genomsyrar allt liv eftersom vår lycka är beroende av yttre förhållanden och den värld vi lever i är byggd av instabila och opålitliga förhållanden.

I buddhismen är individen ansvarig för sitt eget lidande. Detta lidande uppkommer till följd av en törst efter fortsatt existens, en törst efter icke-existens och en törst efter njutning. Denna form av törst kan dock ta sig uttryck i många olika former. I en värld där allt förändras och alla yttre förhållanden förändras och är instabila, kommer törsten aldrig att kunna hålla sig kvar vid det som det törstas efter. Detta orsakar således lidande enligt den andra ädla sanningen. Enligt honom är alla typer av begär inte dåliga. Om törst eller starkt begär orsakar dukkha innebär det att om man kan få slut på denna törst kan man också få slut på dukkha.

Hur många buddhister finns det i världen

Detta kan åstadkommas genom att man utrotar orsaken till törsten, som är okunnigheten, ignoransen. Genom att se saker på det sätt som buddhismen anser att de verkligen är, blir man av med denna okunnighet och således även med dukkha. Detta är den tredje ädla sanningen. Det fullständiga slutet på dukkha är nirvana pali : nibbana. Den fjärde ädla sanningen säger att vägen till nirvana är den åttafaldiga vägen. Enligt buddhismen utgör inte kroppen eller den materiella formen något jag eller någon själ. Ej heller utgör känslor, uppfattningar, mentala formationer och medvetande något jag eller någon själ. I Ananda Sutta SN Han förklarar sedan att om han sade att det fanns ett jag skulle han bekräfta tron hos eternalisterna, som tror att det finns en oändlig och bestående själ. Skulle han säga att det inte fanns ett jag skulle han istället bekräfta tron hos annihilationisterna, som tror att döden innebär slutet på allt. Han säger dessutom att om han hade sagt att det inte fanns ett jag, skulle vandraren bli ännu mer konfunderad, och fråga om jaget som han hade för fem minuter sedan inte längre fanns.

Nirvana är målet för det buddhistiska utövandet, och innebär således slutet på dukkha. Nirvana är emellertid inte icke-existens, utan istället definieras begreppet som ett tillstånd bortom existens och icke-existens. Enligt de flesta buddhistiska traditioner är tron viktig och ses som något som måste balanseras med visdom. Tron anses dessutom vara en förberedelse för, eller ett komplement till, meditation. Man kan besöka templen vilka dagar som helst, men det är vanligast i samband med festivaler eller under särskilda högtidsdagar uposatha. Det huvudsakliga uttrycket för hängivenhet inom buddhismen är att ta sin tillflykt till de tre juvelerna : Buddha, dharma Buddhas lära och sangha den buddhistiska gemenskapen, i synnerhet inom klosterväsendet. Detta görs ofta genom att man reciterar att man vill ta sin tillflykt i dessa, och denna recitation upprepas som regel tre gånger. Inom mahayana och vajrayana är Avalokiteshvara en vanlig bodhisattva gentemot vilken man utövar hängivenhet.

I Kina är han eller hon känd som Guanyin.

Buddhism heliga skrifter

Att visa hängivenhet gentemot Amitabha är något som förekommer inom de flesta mahayanska riktningar, och inom rena land-buddhismen utgör detta det huvudsakliga utövandet. Inom nichirenbuddhismen vördas Lotussutran. I buddhismen utgör etiken grunden för den andliga vägen. Att fästa sig vid etiska riktlinjer och regler som om dessa skulle utgöra hela den andliga vägen, anses dock vara ett hinder för upplysning. Dygd anses generera frihet från samvetskval och ånger. Dygd anses också hjälpa utövare att genom glädje och nöje utveckla meditativt lugn och ge insikter och med tiden leda till att man uppnår nirvana. Buddhistisk etik utgår ifrån en kombination av det mentala tillståndet inklusive den avsikt som handlingen utgår från , de omedelbara effekterna av handlingen, och den dygd eller det förhinder som handlingen utgör för att uppnå nirvana. Buddhistisk etik har dock olika nivåer beroende på utövarnas mognad, snarare än att den bygger på universella riktlinjer.

Exempelvis får munkar och nunnor inte ha sex, medan detta är tillåtet för lekmän. Den utgör därmed en grund för vidare moralisk och andlig utveckling. Fokus ligger huvudsakligen på klosterväsendet, där lekmän ger gåvor till munkar och nunnor. Dessa gåvor består av bland annat mat, kläder, mediciner och bostäder. Munkarna och nunnorna ger i gengäld en gåva som anses väga tyngre än lekmännens gåvor; den buddhistiska läran. Alla sorters givande anses generera god karma, men resultaten av handlingarna anses bli bättre ju renare motivet bakom gåvan är. Praktiserandet av givmildhet anses dessutom hjälpa människan i hennes andliga utveckling genom att den bland annat reducerar habegäret. För att kunna utveckla förmågan till givmildhet anses praktiserandet av en rad träningsregler kunna utveckla nödvändig moralisk dygd. De fem vanligaste reglerna är: [ 84 ]. Under särskilda dagar uposatha följer vissa buddhister åtta träningsregler istället för de ovan uppräknade fem.

Till dessa fem regler läggs då följande tre regler samt modifieras en regel: [ 87 ] [ 88 ]. Det finns också en grupp om tio träningsregler och dessa är desamma som novismunkar följer. De åtföljs dock bara under längre perioder, till skillnad från de ovan uppräknade åtta som kan följas under kortare perioder. Några theravadamän, ofta äldre, följer ständigt dessa tio. Ett större antal kvinnor följer också dessa regler på grund av att fullständig nunneordination inte har varit möjlig för kvinnor inom theravada. Fullständig nunneordination har dock nyligen blivit återupplivad i Sri Lanka. Godhet pali : mettā, sanskrit : maitrī och medlidande både pali och sanskrit: karuṇā ses som en del av den andra delen av den åttafaldiga vägen : rätt avsikt. Godhet är en uppriktig strävan för att medvetna varelser ska må väl, och utgör således motgiftet till hat och rädsla. Medlidande och medkänsla är strävan efter att alla medvetna varelser ska befrias från lidandet, och utgör således motgiftet till grymhet.

Vanligtvis är det en meditationsform där man på flera sätt önskar andra varelser, såväl vänner som fiender, lycka och välmående. I de tidigaste buddhistiska skrifterna finns det inget förbud mot att äta kött. Buddhistiska munkar och nunnor är beroende av de gåvor av mat som de får, vilket innebär att de generellt sett inte är särskilt petiga med den mat som de får. De får dock inte äta kött som har slaktats just för dem, förutsatt att de vet om detta. Vegetarianismen är emellertid respekterad, och i sådana fall sedd som en utvidgning av den första träningsregeln. Inom mahayana i Ostasien är dock vegetarianism vanligare. Mahayanska buddhistiska skrifter såsom Lankavatara sutra argumenterar starkt för vegetarianism, även om det inte heller där utgör ett absolut krav. Denna visdom förekommer i tre former vilka är grundade i att 1 höra och läsa de visdomsord som finns nedskrivna i de buddhistiska skrifterna och som förmedlas av de nu levande buddhistiska lärarna, 2 reflektion över dessa lärdomar samt 3 meditativ utveckling och kultivering.

Alla buddhistiska inriktningar har genom övningar i hängivenhet någon meditativ aspekt som utförs av de flesta lekmän. En vanlig form av meditation är samatha lugn, sinnesfrid som inbegriper att man fokuserar på ett särskilt objekt och på specifika aspekter av detta objekt. Allt eftersom koncentrationen stärks, utvecklas den medvetna närvaron mindfulness. I theravada görs detta genom organiserade meditativa övningar. I mahayana låter man analytiskt undersöka fenomen och detta kulminerar i en förståelse av sunyata. I theravadatraditionen avser detta de fyra meditativa stadierna som leder till nirvana. I mahayana refererar det till det femte stadiet, paramita eller perfektionen. Inom rena land-buddhismen ligger fokus huvudsakligen på utövande av hängivenhet, men traditionen innehåller också övningar i meditation och kontemplation. Rena-landbuddhistisk sjungande recitation kan leda till djup koncentration med ett sinne som kontemplerar Amitabha Buddha och hans kvalitéer.

Navigeringsmeny

I Kina praktiseras detta genom att recitera på olika vis, bland annat genom att recitera Nan-mo A-mit-tuo Fo. Ett annat utövningssätt är att visualisera Amitabha och Sukhavati buddhan Amitabhas rena buddhafält genom en serie av 16 genomförda meditationer. Zen är också en meditationsform som utövas i ett bredare perspektiv. Dess tekniker syftar främst till att utveckla högt förädlade tillstånd av närvaro samt att kämpa med koans. Zazen , sittande meditation, inleds för nybörjaren oftast genom att denne fokuserar på sin andning genom att räkna andetagen i syfte att stilla sinnet. Visualiseringar är en central del av tantrisk meditation i vajrayana. Komplexa och starka visualiseringsövningar används för att lyfta sinnet till ett djupt tillstånd av lugn, för att man i detta tillstånd ska kunna fokusera på och identifiera ett bildspråk som ses som uttryck för sinnets basala äkthet. I nästa stadium av utveckling ska man kunna släppa taget om bildspråket för att kunna utveckla insikt om sinnets natur.

Detta kan ses som en form av samatha- och vipassanameditation utvecklad genom generering och manipulering av mentala bilder. Munkar och nunnor lever enligt vinaya , en kategori av texter som bland annat innehåller en rad levnadsregler såväl för munkarna som för nunnorna. Regelsamlingarna benämns patimokkha pali eller pratimoksa sanskrit , och varje regel kommer med en historia om varför den blev upprättad. I theravada har munkarna regler, och nunnorna regler, att leva efter. I vajrayana har munkarna och nunnorna regler, och i mahayana har munkarna och nunnorna regler. Klosterlivet kan indelas i personliga, gemensamma och pastorala aktiviteter. Personliga aktiviteter innefattar bland annat att följa levnadsreglerna och att meditera och studera buddhismen [ ] vilket kan inkludera studier i språk såsom pali och sanskrit.