Rödbena läte

Återflytten börjar redan vid slutet av januari och fortsätter fram till april. Vid flytten följer fåglarna kustlinjen och påträffas bara undantagsvis i inlandet. I Sverige häckar nominatformen H. Den häckar även vid de stora sjöarnas stränder och på de största öarna även ganska långt från stranden.

Strandfåglar sverige

Vid kusten är strandskatans aktivitet beroende av tidvatten vilket resulterar i att den är både dag- och nattaktiv. I inlandet är den däremot bara dagaktiv. För att vara en vadare simmar strandskatan ganska väl. Smärre grupper har observerats simmande långt från fastlandet. Troligtvis vilar dessa fåglar vid högvatten och under mörka nätter på vattnet. Skadade och ännu inte flygfärdiga fåglar flyr ut på vattnet vid fara och ungar kan även dyka och tar sig fram under vattnet med hjälp av vingarna. Det förekommer också att de hackar ihjäl andra fåglar. För att skydda boet mot rovdjur och andra faror spelar strandskatan skadad för att locka iväg inkräktaren eller låtsas häcka på en annan plats. Strandskatan trivs på öppna strandmarker och på strandängar samt på sand- och grusstränder. Den kan även ses på åkrar längre in i landet. Arten föredrar därför grunda kustvatten, öar och mynningar av floder och åar. Däremot påträffas arten i centrala delar av Europa ibland på ängar med kort gräs.

Häckningsplatsen ligger i dessa regioner vid insjöar eller vid större floder med grusstränder. De förekommer även i konstgjorda sjöar eller dammar, exempelvis vid nedlagda gruvor och reningsverk. Strandskatan lever främst på musslor , som den är skicklig på att öppna. Den äter även insekter , kräftdjur , blötdjur och maskar. Dessutom ingår skålsnäckor , strandsnäckor och snäckor av familjen buccinidae. I inlandet utgör daggmasken strandskatornas huvudsakliga föda men även insekter. På grund av dess teknik att öppna födan med näbben behöver den inte smälta den i magen. Den kan sluka mindre musslor på en gång. De största hjärtmusslor som den äter helt har en diameter av 8 millimeter och för blåmusslor är måttet 12 millimeter. Under dagen födosöker strandskatan främst med hjälp av synen. Musslor som ligger längre ned i gyttjan hittar de med känsel och genom lerans skiftande färg. Under natten använder strandskator nästan uteslutande känselsinnet.

De har bra förmåga att skilja mellan levande musslor och tomma skal. Köttet i större musslor når de genom att öppna skalen och för det finns två olika sätt. Det första sättet utgår från att strandskatan bär musslan till ett fast underlag och lägger den på marken med den flata sidan uppåt. Den håller fast musslan med fötterna, och slår med styv hals och sluten näbb lodrätt på musslan medan den gungar med höften. På detta sätt förstörs en av musslans muskler som sluter skalet. Sedan vrids musslan en bit och strandskatan använder näbben för att öppna den helt. För att öppna och äta en blåmussla behöver strandskatan inte längre än tio till femton sekunder.

Strandskata läte

Hårda musslor kastar den ibland från ett högre ställe till marken för att öppna dem. Den andra varianten är att fågeln trycker sin näbb genom skalets halvor för att skada musklerna som sluter musslans skal. En enskild individ använder alltid samma teknik, som den lär sig av sina föräldrar och förbättrar genom övning. Strandskator häckar för första gången när de är fyra år gamla. Oftast är de monogama , men det förekommer att hanar har två honor. Paren är mycket trogna varandra och separationer förekommer sällan. Om den ena fågeln dör påbörjar den andra en ny parbildning. I början av häckningsperioden genomför hanen, eller paret tillsammans, en spelflykt där de flyger i vida bågar, med djupa långsamma vingslag samtidigt som de yttrar sitt läte se läte i takt med vingslagen. I modern tid har det blivit allt vanligare att strandskator väljer att häcka på platta hustak, både i kustnära industriområden och längre in i städerna. Viktigare än häckningsplatsens beskaffenhet är tillgången till föda.

Det förekommer också att strandskator häckar i sandtag, vid byggplatser och järnvägslinjer, på halmtak och i korgvide. Boet självt består bara av en grop i marken som skapas genom att vrida kroppen i underlaget. Honan lägger oftast tre ägg men kullar med upp till fem ägg har observerats. Äggen är grå eller gulbruna, med mörka fläckar så att de är svåra att få syn på på stranden. Som hos alla vadarfåglar sker bara en häckning per år. Båda föräldrar ruvar äggen och det tar i genomsnitt dagar.

Fågel med lång gul näbb

Ungarna utvecklas snabbare i inlandet än vid kusten. De förstnämnda fåglarna blir oftast självständiga cirka sex veckor tidigare, antagligen på grund av att födans sammansättning skiljer sig väsentligt. Huvudfödan för unga strandskator vid kusten består av musslor, snäckor och kräftor med hårt skal som måste brytas och som kräver en fullt utbildad näbb. Strandskator i inlandet däremot, äter huvudsakligen daggmaskar som kan förtäras direkt. En månad efter den postjuvenila ruggningen har i genomsnitt 16 procent av årsungarna överlevt. Artens medellivslängd ligger i vilt tillstånd på 15 år och i fångenskap kan de bli upp till 30 år gamla. Rekordet hölls av en individ som hittades Ringmärkningen från i Nederländerna visade att fågeln var 44 år gammal. Under andra hälften av talet minskade beståndet i större delar av Europa betydligt, men sedan växte det igen. En uppskattning som gjordes visade att det i det nordvästeuropeiska beståndet fanns individer, med 13 par i Tyskland och 41 par i Nederländerna.

Idag pendlar beståndet på grund av jakt och förstöring av fåglarnas biotop å ena sidan, och olika skyddsåtgärder å andra sidan. Orsaken till fågelns spridning i inlandet var troligtvis jordbrukets modernisering och intensifiering. Sedan talet har beståndet i Europa minskat relativt kraftigt. Den äldsta kända noteringen av trivialnamnet "strandskata" härrör från Pehr Gustaf Lindroths skrift En resa uti åländska skärgården vårtiden år Anders Retzius anger "strandskata" som ett skånskt namn på arten, men redan skriver Linné att varianten "strandskjura", där skjura betyder "skata", är ett dialektalt öländskt namn. Strandskatan är en iögonfallande, högljud och orädd fågel som man lätt kommer ganska nära. Detta tillsammans med att den är en flyttfågel som återvänder till sina häckningsområden ungefär vid samma tidpunkt på våren gör att den känns igen och ofta noteras även av de som inte kallar sig fågelskådare. Trots detta förekommer den mycket lite i folktro.

På Färöarna är strandskatan, som på färöiska heter Tjaldur , landets nationalfågel [ 22 ] och dess ankomst från vinterkvarteren firas varje år den 12 mars på helgdagen Grækarismessa , som samtidigt gäller som vårens början. I en sång från talet som heter Fuglakvæði besjöng den färöiske nationalhjälten Nólsoyar Páll strandskatan, som sedan dess ses som symbol för Färöarnas självständighetssträvan. I norra Skottland sade man att strandskatan, om man kommer för nära dess bo, förargat skriker "Bee gleechk!

Navigeringsmeny

Bee gleechk! Strandskatan är Bohusläns landskapsfågel. Från: IUCN Version Läst 23 december SLU Artdatabanken. Läst 20 mars Finlands Artdatacenter. Läst 22 mars Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält andra upplagan. Stockholm: Bonnier Fakta. En nyare taxonomi [ 2 ] delar upp ordningen vadarfåglar i fler underordningar. Då omfattar underordningen Charadrii endast följande fyra familjer:. Merparten av alla arter bland vadarna häckar på norra halvklotet och flera på tundra och öde platser norr om polcirkeln men det finns också arter som har sina häckningsplatser i exempelvis Afrika. Många är långflyttare och på vår och höst kan man se stora flockar med vadare som söker föda på tångbankar och ebbstränder. Generellt kan man säga att de flesta vadare tar två år på sig för att få adult fjäderdräkt. Dock ser man oftast inte de ettåriga fåglarna på sommarhalvåret, på norra halvklotet, eftersom de stannar kvar i vinterkvarteren.

Adulta fåglar ruggar två gånger om året. En vårruggning mellan januari och april som leder till sommardräkt, och en höstruggning mellan augusti och november som leder till vinterdräkt. Under vårruggningen byts huvud-, kroppspennor och varierande mängd armtäckare. Under höstruggningen byts huvud-, kropps-, ving- och stjärtpennor. De juvenila fåglarna ruggar bara vissa delar av fjäderdräkten under hösten för att få sin postjuvenila vinterdräkt. Vadare lägger ofta sina ägg direkt på marken i en fördjupning. Som skydd är antingen ägget kamouflagefärgat eller också är den ruvande föräldern det. Ungarna är snabbt ur boet och letar själv föda. Vanligast vakar båda föräldrarna och hos dessa arter är det vanligt att honan lämnar kullen först och flyttar söderut innan ungarna är flygga. Senare flyttar hanen och sist ungarna. Exempel på arter där honan själv ruvar och tar hand om kullen är brushane , dvärgbeckasin , dubbelbeckasin och morkulla.

Exempel på arter där hanen själv ruvar och tar hand om kullen, ibland kallat omvänd könsordning, är simsnäppor, rallbeckasiner , fjällpipare , grönbena , skärsnäppa och svartsnäppa. Vadarnas föda utgörs mest av insekter, blötdjur, maskar och kräftdjur. Vissa arter äter också småfisk och växtdelar. Vadare Två vadare i släktet Tringa : Gluttsnäppa överst och rödbena nederst. Science "" : ss.