Vildsvin ungar

Vildsvin kulting vikt

Växters rötter, är det vildsvinet äter mest under vintern. Under sommaren äter dom gärna gröna blad av till exempel starr och tistlar, men också fallfrukt, bok- och ekollon samt hasselnötter. När suggan ska föda gräver en grund grop på en lämplig plats, det kan vara i en tätning eller på en åker. I de flesta fall föder suggan bara en kull under ett år. Storleken beror bl. En ung sugga föder i genomsnitt kultingar, medan en som uppnått tre års ålder föder ibland fler. En myt som man ofta får höra är att vildsvinen får flera kullar per år. Det är inte sant, men ett vildsvin som förlorar sina kultingar kan bli dräktig igen samma år och få ett ny kull till skillnad från de andra klövvilten i Sverige hjort, älg rådjur , annars får de en kull per år. Vildsvinen lever i flockar som styrs av suggorna. Men när det är dags att föda kultingarna så drar sig suggan undan för att vara ifred. Efter några veckor återupptas de sociala kontakterna med flocken.

Suggan tar kultingarna på kortare utflykter runt boet.

När får vildsvin kultingar

Efter ytterligare någon vecka lämnas boet och gruppen ger sig ut på längre vandringar. Kultingarna växer snabbt och väger ungefär 30 kg redan efter ett halvår. När de nått den åldern är det dags för suggan att föda igen och fjolårskultingarna stöts därför bort. Ett vildsvin blir som äldst ungefär tio år gammalt. Man ska ha respekt för alla vilda djur. Vilda djur undviker som regel människor, det gör även vildsvinen. Därför ska man undvika att stressa vildsvinen i onödan genom att till exempel komma mellan sugga och kultingar då suggan kan välja att försvara sina kultingar. En könsmogen hane kallas galt äldre benämning orne och är mellan och centimeter lång och 70 till centimeter hög. Till längden ska läggas en omkring 25 centimeter lång svans. Den könsmogna honan kallas sugga och är betydligt mindre än hanen. Galten väger upp till kilogram medan suggan väger mellan 70 och kilogram, det förekommer dock mindre suggor med blott en vikt på 40—50 kilogram.

Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar — galtarnas är avsevärt större än suggans. Vildsvinet har ganska dålig syn men god hörsel och ett extremt bra luktsinne. Svinen kan känna vissa lukter på 8 till 11 kilometers håll. Det finns rapporter från omvärlden om hybrider mellan vildsvin och tamsvin som vägt långt över kg, och några fåtal exemplar som nedlagts har vägt omkring — kg. Ett av dem fick på grund av sin storlek namnet Hogzilla. Vildsvinet förekommer naturligt i stora delar av Eurasien , Nordafrika och på Stora Sundaöarna. Människan har spridit djuret till många områden, som Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Guinea , och idag är det ett av världens mest spridda däggdjur. Beroende på definition delar man in vildsvinet i olika många underarter. Mammal Species of the World delar in vildsvin i 16 underarter som i sin tur delas in i fyra regionella grupper. Det vetenskapliga släktnamnet Sus är latin för svin och artepitet scrofa är latin för en könsmogen sugga.

Vildsvin är sociala djur och lever i flockar, oftast några honor med sina ungar. Hanarna lever ensamma och är välkomna i hjorden endast i parningstider som pågår från oktober till januari. Hur ofta suggan blir dräktig beror till stor del på tillgång på föda och hur klimatet ser ut. I områden med gynnsamma förutsättningar kan en sugga få två kullar per år, vanligast är dock en årlig födsel kring mars månad. Då nya kultingar föds lämnar de ettåriga hanarna flocken för att bilda en egen galthjord där de sedan lever i som mest två år. Efter detta skiljs de åt och svinen går över till att leva ensamma livet ut. Detta med undantag för parningsperioderna då de tillfälligt lever ihop med en annan flock, dock underställda ledarsuggan som styr sin flock. Vildsvinet är normalt nattaktivt [ 4 ] men kan om det lever ostört vara aktivt och leta föda även på dagen. Ofta tar det sin daglega i en tät granplantering eller i våtmarker i närheten av odlad mark.

I regel är vildsvinet extremt skyggt men det går inte att uttala sig globalt om detta, då vildsvin även omfattar förvildade tamgrisar eller vildsvin med stor del tamgrisgener, vilka är mycket mindre skygga för människan. Vildsvin är allätare [ 4 ] men 90 procent av deras föda består av vegetabilier.

Vildsvin utrotades och kom tillbaka

När de letar föda gräver de med trynet i marken och "bökar" upp jorden, ofta efter ek- och bokollon som är favoritmaten. Annan föda är majs, ärtor, potatis och spannmål, mask , möss , orm, rötter, bär och svamp. De äter också vattenväxter, as och ibland sopor. Under letandet efter mat orsakar vildsvinen ofta skador för lantbruket , medan de samtidigt anses kunna vara till fördel för skogsbruket då de äter upp ansamlingar av skadeinsekter såsom barkborrar och bidrar till markberedningen genom sitt bökande. Därför är vildsvinet ett uppskattat vilt i skogarna i bland annat Tyskland och Tjeckien där det till och med utfodras av skogsägare och jägare. Dock jagas de hårt i ren jordbruksbygd då de bökar i åkrarna och förstör. Till skillnad från övrigt klövvilt angriper inte vildsvinet gran- och tallplantor och gör därför inte skada som till exempel älg och rådjur. Sammantaget kan man säga att vildsvin gör stor nytta i skogen och är lönsamt att ha för skogsägare och jägare men förstör på åkrarna för lantbrukare.

Generellt kan man säga ganska lite om vildsvinets skygghet eftersom olika populationer beter sig olika, bland annat beroende på hybridisering med tamsvin. Vanligtvis undviker de bebyggelse och flyr så fort det känner lukten av en människa. Det finns fall där ett skadat vildsvin har anfallit människor då det blivit trängt. Det kraftfulla vildsvinet har länge tjänat som symbol inom många av jordens mytologier. I indisk mytologi har guden Vishnu en inkarnation av ett vildsvin som heter Varaha. Inom nordisk folktro fanns det ett mycket folkilsket vildsvin som hette Gloson som hade rakbladsvass borst. Inom grekisk mytologi dräpte Ares Adonis när han var förklädd till vildsvin.